/ Normer & Riktlinjer / Brandlarm

Brandlarm och utrymningslarm

En automatisk brandlarmanläggning ska upptäcka en brand. Ett utrymningslarm har till syfte att initiera utrymning av en byggnad vid brand eller annan fara.

Brandlarm

En brandlarmanläggning är en anläggning som ska upptäcka en brand så tidigt att man kan ta till åtgärder för att släcka branden. För att brandlarmanläggningen ska uppnå sitt syfte krävs därför att den tekniska installationen samverkar med mänskliga resurser.

I Boverkets byggregler (BBR) finns krav på automatiskt brandlarm i vårdanläggningar och alternativboende. Andra skäl att installera brandlarm kan vara villkor från försäkringsgivare eller som ett så kallat tekniskt byte i det byggnadstekniska brandskyddet.

Tekniskt byte innebär att en byggherre väljer att installera brandlarm för att få göra undantag i något annat byggnadstekniskt brandskyddskrav. När man väl har gjort avsteget blir brandlarmanläggningen en förutsättning för att funktionskraven i BBR ska uppfyllas. Brandlarm kan också installeras på eget initiativ för att skydda sin anläggning.

Utrymningslarm i händelse av brand

Ett utrymningslarm har till syfte att initiera utrymning av en byggnad. Utrymning kan behövas på grund av brand. Men det kan också röra sig om gasutsläpp, syrebrist, bombhot eller annan fara som hotar. Ett utrymningslarm kan aktiveras på olika sätt. Utrymningslarmet kan aktiveras automatiskt eller manuellt, då som en del av brandlarmanläggningen.

Om det är en anläggning med utrymningslarm med talat meddelande aktiveras den manuellt av speciellt utsedda personer. En anläggning med utrymningslarm med talat meddelande kan även aktiveras automatisk från brandlarmanläggningen om en sådan finns i samma fastighet.

I Boverkets byggregler krävs utrymningslarm för samlingslokaler, hotell och bostäder. För bostäder accepteras det att utrymningslarmet består av brandvarnare. I andra typer av byggnader ska det finnas både nät- och batterispänning, vilströmsövervakning och larmdon så att det hörs i hela byggnaden.

I Arbetsmiljöverkets föreskrift Arbetsplatsens utformning AFS 2009:2 krävs utrymningslarm i lokaler där det finns akuta risker för skador på grund av brand. Med detta menar man framförallt produktionslokaler där öppen eld används eller där brandfarliga varor hanteras. Hit räknas också isolerade rum och arbetslokaler under marknivå från och med andra våningen under mark. 

Det finns olika typer av larmdon för utrymningslarm.

  • SBF 110:8 (regler för brandlarm) hanterar akustiskt och optisk larmdon
  • SBF 502: 1 (regler för utrymningslarm med talat meddelande) hanterar högtalare och i vissa fall optiska larmdon
Detektering av brand

För att aktivera ett brandlarm och en larmsignal automatiskt behövs en detektor för att upptäcka brand.

Ett annat syfte för en detektor kan vara att till exempel aktivera ett automatiskt släcksystem eller ett utrymningslarm med talat meddelande. Det finns tre huvudgrupper av detektorer:

  • Rökdetektorer
  • Värmedetektorer
  • Flamdetektorer 

Rökdetektor  

Den optiska rökdetektorn liknar den joniserande i sina egenskaper och är numera den vanligaste typen. Detektorn har en mätkammare utformad som en labyrint där partikeltätheten mäts genom reflektions- eller genomsiktsmätning.

Den joniserande rökdetektorn utnyttjar ett radioaktivt ämne i en mätkammare där luften joniseras. Rökpartiklarna fastnar på de mindre laddade partiklarna och stör den normala balansen i mätkammaren. 

Linjerökdetektor kommer till användning i stora och höga lokaler. Detektorn har en sändare och en mottagare. Så länge inget hinder finns mellan dessa så ges inget larm. Då rök börjar fylla rummet reagerar detektorn från en nedre gräns på cirka 40 procent upp till 95 procent fördunkling under 5 sekunder och ger därefter brandlarm. Fördunkling över 95 procent utlöser endast felsignal av den enkla anledningen att undvika onödiga larm på grund av flygande fåglar, fallande löv med mera.

Samplingsdetektor är ett högsensitivt detekteringssystem som via ett rörsystem samlar in luft från de övervakade rumsvolym­erna. Själva detekteringen sker i en speciell analysenhet och känsligheten kan göras många gånger känsligare än i de vanliga punkt­detek­torerna. Detektorn kan utmärkas med att den har en inbyggd funktion med förvarningslarm, nivå 1- och nivå 2-larm som hjälper till att nedbringa de onödiga larmen.

Värmedetektor

Värmedetektorn reagerar på värme och är den äldsta av de detektorer som används idag. Den finns i två utföranden:

  1. Punktformig typ. Denna är den vanligaste.
  2. Linjetyp, det vill säga man detekterar efter en ”linje”.

Standarden EN 54-5 omfattar  olika temperaturklasser samt som tilläggsklass med differentialfunktion. Detektorn reagerar på temperaturökning i en lokal. Larmet utlöses:

  1. då viss temperaturgräns passeras, så kallad maximalvärmedetektor.
  2. då viss temperaturökning inom bestämd tid eller då viss tempe­ra­tur­gräns passeras så kallad värmedetektor med differentialfunktion.

Flamdetektor

I lokaler med stora volymer och hög takhöjd eller speciella risker (som brandfarliga vätskor) kan flamdetektorn vara att föredra. Den larmar när den träffas av ultraviolett strålning (UV), infra­röda strålning (IR) eller en kombination av dessa (UV/IR).