Jill Martis är samordnare för CIP på Gotland.
Vilka effekter har CIP haft i regionen?
Med CIP kommer vi att kunna öka motståndskraften, eftersom viljan att hjälpa till är väldigt stor här på ön, och vi kan även höja beredskapen för att vara till hjälp när olyckan väl är framme. Gotland är en region där folkmängden fördubblas under sommaren, vilket innebär att även olyckorna ökar och blir en stor påfrestning för räddningstjänsten, så där ser vi att vi kan utgöra en resurs.
De fullständiga effekterna av CIP vet vi inte ännu, men konceptet ger oss en stabil grund för att fortsätta utveckla möjligheterna tillsammans. Vi lever i ett samhälle med en hotbild där man inte vet vad som kommer att hända framåt, så att kunna använda CIP även vid andra typer av kriser är en möjlighet i konceptet.
Hur har initiativet tagits emot lokalt?
Intresset är väldigt stort. Vi har kommunicerat kring detta under en tid och haft informationstillfällen i sociala medier. Det har varit flera aktörer involverade för att skapa ett fungerande samarbete, både Region Gotland, LF Gotland och Brandskyddsföreningen. När det gäller allmänheten är engagemanget och viljan att göra skillnad på Gotland stor. Man värnar om det lokala och vill hjälpa till, så vi märkte av ett betydande intresse på ön redan innan CIP var på plats. Vi lever i en värld av osäkerhet och hot, vilket gotlänningarna känner av i allra högsta grad, och CIP blir då en tydlig möjliggörare för att kunna hjälpa till.
Vad betyder stödet från partners?
Vi har ett mycket gott samarbete där LF Gotland redan tidigare hade en etablerad samverkan med Region Gotland och Räddningstjänsten, och nu med Brandskyddsföreningen har vi förstärkt det samarbetet ytterligare. Hela detta koncept är sprunget ur empati och medmänsklighet. Eftersom alla parter värnar starkt om det lokala området har detta samarbete stor potential att bygga motståndskraft på lång sikt.
