/ Tidningen BrandSäkert / Artiklar / Så brandsäkras Sveriges äldsta gruva

Så brandsäkras Sveriges äldsta gruva

Johan Holmberg och Folke Pettersson visar en av Garpenbergsgruvans två brandstationer | Foto: Angelica Lönnberg Gavazzeni

2020.02.18. Att arbeta med maskiner och sprängningar mer än en kilometer under jord ställer höga krav på brandskyddet. Följ med ner i Garpenbergsgruvan där Johan Holmberg, Folke Pettersson och deras kollegor håller säkerhetsfanan högt.

Garpenbergsgruvan i Dalarna har långtgående anor. Redan år 375 före Kristus lär brytningen av malm ha startat i området, vilket gör Garpenberg till Sveriges äldsta gruvområde som fortfarande är i drift. Men det är ingenting som märks i dag. Här möts besökare av en modern anläggning med allt från fjärrstyrda borriggar och lastmaskiner till avancerad positioneringsteknik som gör det möjligt att i realtid se var i gruvan varje person och maskin befinner sig – ett mycket viktigt hjälpmedel vid exempelvis en brand eller annan nödsituation.

– Många av våra digitala lösningar effektiviserar produktionen, men den största vinsten är ändå ökad säkerhet. I dag är Garpenberg både bland de modernaste och bland de säkraste gruvorna i världen, berättar Johan Holmberg som är sektionschef för HMS – hälsa, miljö och säkerhet – på Bolidens gruva i Garpenberg.

Miljö i ständig förändring

Johan Holmberg kom till företaget 2014 och började då som brandskyddssamordnare, en roll som ingen i Garpenbergsgruvan tidigare haft på heltid. Men så var 2014 inte bara ett nystartsår för brandskyddsarbetet, utan också för gruvan överlag. I slutet av 1990-talet hade geologer nämligen upptäckt nya malmkroppar som räddade gruvan från ständiga nedläggningshot. I stället satsade Boliden 3,9 miljarder kronor – bolagets näst största investering någonsin – på Garpenberg och 2014 togs en helt ny produktionsanläggning i drift. Det har lett till en fördubbling av den årliga malmproduktionen.

– Nu är vi nere och bryter på ungefär 1 450 meters djup som mest. Förutom att inträngningsvägarna är långa, är det en utmaning ur brandskyddssynpunkt att miljön är så komplex och att gruvan ständigt förändras, säger Johan Holmberg.

Han berättar att sprängningar sker två gånger per dygn, klockan 04.00 och 16.00, och varje arbetsskift bryter man sig ungefär fyra meter längre in i berget. Dessutom pågår arbetet på flera brytningsnivåer parallellt.

Har 54 räddningskammare

Att ta sig ner till brytningsnivåerna – eller upp från dem – är inte gjort på ett ögonblick. För fordon finns en smal, slingrig väg där du får köra över en mil för att komma till 1 000 meters djup. De allra flesta använder dock personhissen, precis som BrandSäkerts team gör när vi besöker gruvan. Efter en säkerhetsgenomgång med Johan Holmberg och Folke Pettersson, HMS-sektionen i gruvan, tar vi på oss all nödvändig skyddsutrustning. Sedan påbörjar vi hissfärden ner mot den lägsta avstigningsnivån på 1 054 meter, en resa som tar ungefär två minuter.

Eftersom utrymningsmöjligheterna är få finns det 54 räddningskammare utplacerade runt om i gruvan, med i genomsnitt 500 meters avstånd. Några räddningskammare är fasta installationer i form av matsalar, men majoriteten är mobila.

– Räddningskamrarna har plats för totalt 395 personer men det befinner sig sällan fler än 150 personer under jord samtidigt, så vi har goda marginaler. Hellre för mycket än för lite säkerhet, säger Folke Pettersson, som arbetar med brandskyddet i gruvan.

Fordon utgör stor brandrisk

Gruvarbetarna i Garpenberg är vana att bege sig till räddningskamrarna. Dels eftersom de har oförberedda nödlägesövningar minst fem gånger per år, dels på grund av oönskade automatlarm. Att de får ta sig dit på grund av skarpa larm är dock inte lika vanligt. Senast det hände var i december i fjol då en bil började brinna och dessförinnan var det i november 2017, när en väghyvel orsakade vad som uppfattades som rökutveckling.

– Risken för övertändning är nästintill obefintlig under jord eftersom det knappt finns något brännbart material samt att berget kyler eventuella brandgaser. Men visst finns det brandrisker och de största är kopplade till fordon och maskiner. Därför har vi släckare på alla fordon och både parkeringar och verkstäder är sprinklade, säger Johan Holmberg och pekar mot taket ovanför tre pickuper på en parkering.

Vi promenerar bort till den intilliggande brandstationen som är en annan viktig del av det skadeavhjälpande arbetet. Här, 1 054 meter ner i gruvan, finns till exempel ett släckfordon med rökskydd, en ambulans, en specialdesignad räddningsvagn och en farkost med kapacitet att lägga ut 500 meter brandslang. Längre upp, på 700 meters djup, finns ytterligare en brandstation med ett släckfordon. På både fordon och annan utrustning sitter en logga med texten ”Boliden Garpenberg brand & räddning”.

– Jag tog fram loggan för att skapa en stolthet inom vår brandskyddsorganisation och den har gjort succé. Det är ett relativt enkelt sätt att göra intern reklam för vårt arbete och få fler kollegor engagerade i frågorna, säger Johan Holmberg.

Visar vägen framåt

I Garpenbergsgruvans brandskyddsorganisation ingår 33 särskilt utbildade medarbetare som kallas vägvisare. Vägvisarna arbetar på olika skift och i dagsläget är målet att alltid ha minst tre vägvisare på plats under jord. Alla vägvisare har gått räddningstjänstens preparandutbildning och har rökdykarkompetens för att, tillsammans med räddningstjänsten, kunna undsätta personer i räddningskammare eller släcka en brand.

– Vägvisarna har en oerhört viktig uppgift och i vår långsiktiga strategi för brandskyddet under jord har vi flera mål för dem. De ska bland annat vara med på fler övningar och gå sjukvårds- och ledarskapsutbildningar, berättar Folke Pettersson.

Den långsiktiga strategin är en femårsplan med åtgärder som ska vidtas och mål att sträva efter, år för år, inom både det förebyggande och det skadeavhjälpande arbetet. Innan strategin togs fram 2018 hade Johan Holmberg arbetat i några år med att få fungerande rutiner och arbetssätt på plats, men nu var det dags att ta brandskyddsarbetet till nästa nivå.

– Det finns stora möjligheter att förverkliga sina idéer och implementera förbättringar här, vilket är riktigt roligt. Att säkerheten är prioriterad är inte något som ledningen bara säger, utan de visar verkligen att det är så, säger Johan Holmberg.

Övar med räddningstjänsten

En viktig del av brandskyddsstrategin är att ständigt förbättra samarbetet med Södra Dalarnas räddningstjänstförbund.

– Det är en utmaning att få med räddningstjänsten på våra höga ambitioner för gruvans brandskydd, eftersom de har många andra objekt och sina egna prioriteringar att följa. Men det är så otroligt viktigt att de får komma hit regelbundet, öva tillsammans med oss och lära känna miljön och utrustningen. Få av räddningstjänstens standard­rutiner fungerar här, så det är avgörande för att det ska bli en bra insats i skarpt läge, säger Johan Holmberg.

Nu har Boliden Garpenberg lyckats få till ett upplägg där räddningstjänstpersonal från både Avesta och Hedemora besöker gruvan en gång per år för att öva.

– Med en så pass annorlunda verksamhet kan vi inte förlita oss helt på räddningstjänsten, utan vi måste ha en stor kompetens internt. Därför vidareutbildar vi ständigt vägvisarna och vill att de ska bli ännu fler. Två mål framöver är att oönskade automatlarm ska hanteras med enbart vår personal och att vägvisarna ska kunna genomföra rökdykning på egen hand, säger Folke Pettersson.

Text: Josefin Svenberg
Publicerades i Brandsäkert nr 1, 2020. 
Vill du prenumerera? Läs mer här >