Bristen på deltidsbrandmän är fortfarande stor i många av Sveriges kommuner. 52 procent av de tillfrågade räddningstjänsterna klarar inte av att kontinuerligt upprätthålla den politiskt beslutade beredskapen. Det visar ett examensarbete från Luleå tekniska universitet.
Brandingenjörsstudenterna Lena Håkansson och Ida Luther Wallin har båda ett förflutet som RiB, räddningstjänst i beredskap, i sina respektive hemkommuner Åre och Strömstad. De har på nära håll sett det ständiga pusslandet för att få ihop schemat och svårigheterna att rekrytera ny deltidspersonal.
– Anledningen till att vi valde att göra vårt examensarbete på temat ”Är räddningstjänsten lika för alla?” är att vi tyckte att det skulle vara intressant att se om det här var något som bara gällde våra kommuner eller om det ser likadant ut i hela landet, säger Ida Luther Wallin.
Studien bygger på en jämförelse med en utredning som dåvarande statliga Räddningsverket gjorde 2002, men på grund av tidsbrist har de ursprungliga intervjuerna istället bytts ut mot en enkät som bygger på samma frågor.
– I arbetet med att ta fram enkäten kontaktade vi SKL och MSB för att få deras synpunkter. De sa båda att problematiken gällande rekrytering av deltidsbrandmän var känd, men att de inte visste omfattningen av problemet. Därför tyckte vi att det skulle vara intressant att göra ytterligare en enkät riktad till alla räddningstjänster i Sverige som upprätthåller beredskap med RiB för att se om de upplevde svårigheter vid rekrytering och vilka rekryteringsinsatser de gör.
Sämre förutsättningar i dag
Det som förvånade dem mest var att 52 procent av de medverkande inte klarade av att hålla den politiskt beslutna beredskapen kontinuerligt. Majoriteten uppgav också att de upplevde svårigheter vid nyrekrytering. Vissa räddningstjänster hade till och med tappat en del personal, kanske som ett resultat av avtalsstrejken 2015.
– Förutsättningarna för att rekrytera deltidsbrandmän har alltså inte förbättrats utan snarare tvärtom, säger Ida Luther Wallin. Liksom i många tidigare utredningar kunde också vi konstatera att det finns starka kopplingar mellan demografi och glesbygdsproblematik.
Eftersom problemet är så kopplat till demografi drar de slutsatsen att det inte är enskilda kommuner i sig som ska lösa problemet utan de hoppas att en statlig myndighet som MSB istället ska vara mer stöttande när det gäller just RiB.
– I dag handlar det mest om att dela ut informationsmaterial till kommunerna som de kan marknadsföra sig med, men det saknas en samlad nationell satsning.
Lena Håkanssons och Ida Luther Wallins förhoppning är att deras examensarbete ska uppmärksammas och att man börjar agera i frågan.
– Eftersom det var så många räddningstjänster som medverkade i studien ger det en ganska bra kartläggning av hur det faktiskt ser ut i landet. Det här är en fråga som har utretts många gånger – nu handlar det om att ta sig an problemet på ett konkret sätt.
Text: Karin Wandrell
Publicerades i Brandsäkert nr 6, 2018.
Vill du prenumerera? Läs mer här >
Publicerad: 2018-12-11
