/ Tidningen BrandSäkert / Artiklar / Säkerheten på spel när allt fler vårdas hemma

Säkerheten på spel när allt fler vårdas hemma

2020.05.27. Dödsbränderna kommer inte att minska om fler sjuka personer ska vårdas i hemmen – om vi inte vidtar förnuftiga åtgärder. Det skriver Lena Lind, tillförordnad generalsekreterare för Brandskyddsföreningen.

Att kunna bo kvar och vårdas i hemmet när man blir äldre eller om man blir sjuk, är positivt och önskvärt ur många aspekter och kan kännas bekvämt och tryggt. Samhällsplaneringen har också tagit flera steg för att möjliggöra detta. Men, tryggheten kan bli en chimär om man har begränsad förmåga att agera eller utrymma sin bostad vid en brand och som äldre och ensamboende är man än mer utsatt. Det har dessutom blivit ännu tydligare under pågående pandemi att äldre är en sårbar grupp i samhället och att brandskyddet bör finnas med som en parameter när säkerheten ses över för framtiden.

Ökande riskgrupp

Dödsbränderna sker främst i bostäder – där ensamboende, sjuka och äldre med begränsad förmåga att agera är överrepresenterade i statistiken. Förra året omkom 85 personer i bränder enligt preliminära siffror från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Under 2018 omkom 73 personer.

Sedan 2010 har MSB en nollvision: att ingen ska behöva omkomma i sin bostad på grund av brand. Samtidigt har vi en demografisk utveckling med en dramatiskt ökande andel äldre i samhället under kommande decennier. Gruppen 80+ bedöms öka med 50 procent under de kommande tio åren och många av dessa kommer att bo kvar länge i sina hem. Kvarboendeprincipen spär på trenden med allt fler äldre som bor kvar i sina bostäder med stöd från samhället. Utöver detta utförs numera hemsjukvård som kan kräva hembesök dygnet runt. Det som vi är vana att kalla sluten vård, avancerad och specialiserad, behöver inte ske på en vårdinrättning utan utförs numera ofta även i hemmet.

Minimikrav: Information

Sammantaget innebär alltså detta att vi står inför en stor brandsäkerhetsmässig utmaning, när fler sjuka personer och äldre som inte har förmåga att själva sätta sig i säkerhet ska vårdas i sina hem i stället för på sjukhus eller andra vårdinrättningar, där det finns larmsystem, sprinkler och personal som kan hjälpa till med evakuering. Ensamboende utgör dessutom en av de starkaste riskfaktorerna för att omkomma i brand. Det finns cirka 1,8 miljoner ensamhushåll i Sverige.

Ett minimikrav borde vara att de som erbjuds hemsjukvård och kvarboende högt upp i åldrarna och deras anhöriga, blir informerade om denna säkerhets- och brandrisk, framför allt om de inte har förmåga att själva sätta sig i säkerhet vid en brand. Vårdinstitutionerna måste börja tänka mer på personsäkerhet och upplysa om valmöjligheter och rimliga brandskyddsåtgärder i samband med planeringen för vård i hemmen om de inte vill utsätta enskilda personer för risker som de sannolikt inte är medvetna om.

Integriteten eller livet?

Några enkla brandskyddsåtgärder som skulle kunna diskuteras är till exempel att det ingår i vårdplaneringen att informera de berörda fastighetsägarna om vilka hyresgäster som framöver kommer att vårdas i hemmet. Detta är dock ogörligt idag på grund av personsekretessen. Men vad är viktigast – att integriteten respekteras eller att ett liv skulle kunna räddas? Grannar som kan hjälpa till att larma och agera tidigt vid en brand är en av de viktigaste faktorerna för att undvika dödsbränder, visar forskningen.

Det finns också ett antal ganska rimliga tekniska brandskyddsåtgärder och anpassade brandskydd som kan vidtas, ibland utarbetade tillsammans med räddningstjänst och sociala instanser samt i samförstånd med fastighetsägaren. Det kan vara trygghetslarm direkt kopplat till räddningstjänsten, mobila sprinklers, rökdetektor-aktiverad kamera kopplad till larmcentral, olika anpassade hjälpmedel som spisvakt med mera.

Men det bästa vore om de som är tillsatta att styra vårt rike ser till att vården, fastighetsägare, räddningstjänsten, patient- och seniororganisationer med flera får möjlighet att tillsammans med beslutsfattare och politiker diskutera och fokusera på att hitta genomförbara, långsiktiga lösningar. För det här säkerhetsproblemet kommer bara att fortsätta växa.

Lena Lind, tillförordnad generalsekreterare, Brandskyddsföreningen

Publicerades i Brandsäkert nr 3, 2020. 
Vill du prenumerera? Läs mer här >