Standardiseringen inom elområdet har bidragit till dagens säkra elinstallationer – och även när teknikutvecklingen går snabbt hänger standardiseringsarbetet med, skriver Thomas Borglin.
El måste hållas på plats. Om den kommer lös, kan människor skadas genom elchocker och stötar och det kan också börja brinna. Elinstallationer ska alltså vara rätt utförda och väl underhållna och elektriska apparater ska vara säkra och lämpliga. Vad betyder det i praktiken? Det har man kommit överens om sedan länge – det har man skrivit i standarderna. Men hela tiden utvecklas nya material och tekniker och anvisningarna måste förnyas och kompletteras – det kallas standardisering.
Anläggningar med solceller är ett exempel på en ny teknik som krävt nya standarder och som påverkat gamla standarder. Installationer med möjlighet till elförsörjning genom datanätet är en annan ny teknik som både påverkat standarderna för själva produkterna och standarderna med anvisningar för installationen.
I standardiseringen deltar och bidrar både tillverkare och användare och dessutom ofta forskare och representanter från myndigheter och testlabb och andra som är berörda. Vem som är användare beror på vad arbetet handlar om. För många slags produkter är användarna vanliga konsumenter, men för andra kan det till exempel vara installationsföretag, sjukvård eller järnvägsbolag.
Hur en elinstallation bör vara gjord för att uppfylla kraven på säkerhet finns beskrivet i elinstallationsreglerna. Det är en standard som till största delen är resultatet av ett internationellt samarbete, där olika länder bidragit med sina erfarenheter. De svenska reglerna är därför mycket lika dem som gäller i till exempel Finland eller Frankrike. Elinstallationsreglerna förutsätter förstås vissa kunskaper och färdigheter av den som utför arbetet, men det är en fråga som inte behandlas i standarder, utan som regleras av Elsäkerhetsverket.
Dessutom förutsätts också att de produkter och det material som används i installationer är så säkra som man kan begära – om de används för det som de är tillverkade för. Många produktstandarder innehåller därför säkerhetskrav, till exempel för att förhindra elchock eller överhettning. Sådana standarder brukar lägga ribban för den säkerhetsnivå som krävs i lagar och föreskrifter. I Europa är detta ett gemensamt arbete och för elprodukter har vi gemensamma europeiska standarder och gemensamma säkerhetskrav. Det är det som ligger bakom systemet med CE-märkning och som kraftigt minskat floran av nationella specialregler.
Allt det här är förstås inte bara till hjälp för dem som ska konstruera eller göra en elinstallation, utan också för dem som ska inspektera arbetet eller utföra en besiktning. Reglerna – standarderna – är ju öppna och kända av de berörda parterna. De har kanske också själva kontakt med standardiseringsarbetet och uppskattar att det finns erkända och tydliga vägledningar.
Thomas Borglin
Teknisk expert, SEK Svensk elstandard
Publicerades i Brandsäkert nr 2, 2020.
Vill du prenumerera? Läs mer här >
Publicerad: 2020-04-07
