DEBATT/ Vi ser allt oftare att brännbara byggnadsmaterial och brister i det byggnadstekniska brandskyddet orsakar omfattande bränder.
I Gävle brann ett påbyggt våningsplan på ett flerbostadshus i oktober i fjol. Påbyggnaden var utförd med trästomme och branden riskerade att sprida sig till ursprungsbyggnadens cellplastisolering. Räddningstjänsten fick kämpa hela natten med påbyggnaden och sedan försöka frilägga och hindra branden att sprida sig till cellplasten. Allt detta på hög höjd. Branden var en i stort sett en kopia av en brand i Husby i Stockholm 2016.
För några veckor sedan var olyckan framme igen. En brand spred sig till vinden i ett flerbostadshus i Hässelby i Stockholm. Räddningstjänsten valde att låta vinden brinna av för att inte få stora vattenskador i lägenheterna under. Men under brandförloppet uppdagades att ytterväggarna innehöll cellplast som hotades av branden på taket. Insatsen komplicerades och ytterligare resurser och tid gick till att säkerställa att cellplasten inte spred branden vidare ner i byggnaden.
Är detta en sund utveckling och hur det kunde bli så här? Jag tror att grunden är att vi 1994 införde funktionsbaserade och materialneutrala byggregler. Detta har medfört en utveckling och innovationskraft inom brandskyddområdet – vilket i grunden är positivt. Funktionskraven har verifierats genom standardiserade provningsmetoder eller analyser. Användandet av brännbara byggnadsmaterial har då kunnat utvecklas för att klara provningarna.
Problemet är att byggreglerna fokuserar på personskydd. Människorna i byggnaden ska hinna utrymma eller utrymmas innan det är för sent. Vad som händer med byggnaden när den väl är utrymd bryr sig inte byggreglerna om. Det är helt i sin ordning att byggnaden brinner ner, enligt plan- och bygglagen. Men är det hållbart – ekonomiskt, ekologiskt och mänskligt?
Jag tror att funktionsbaserade och materialneutrala byggregler är här för att stanna. Det som bör tillkomma är krav på byggnadernas egendomsskydd och därmed hållbarhet. Genom att till exempel kräva att alla brandceller minst ska uppfylla brandmotståndet EI 60 skulle byggregler och försäkringskrav harmoniseras, samtidigt som det skulle skapa en ökad robusthet i brandskyddet.
Den stora påverkan på byggnadsutformningen har fastighetsägarna såsom byggherrar. De funktionsbaserade och materialneutrala byggreglerna kan man se som en liberalisering av regelverket. Klarar man provningarna så är det godkänt. Det har medfört att det finns en uppsjö av lösningar för att till exempel klara kravet på skydd mot brandspridning i ytterväggar. Byggherren har därmed möjlighet att välja hur ytterväggen ska utformas. Problemet är att alla godkända lösningar inte har lika bra egendomsskydd eller ger möjlighet till effektiva räddningsinsatser. Om byggherren ändå tror att alla lösningar är lika bra så kommer förmodligen priset, utseendet och andra krav än brandskyddet att fälla avgörandet.
Det som måste till är, förutom skärpning av regelverken, en större medvetenhet bland beställare. Fastighetsägare såsom byggherrar måste inse sin roll. Genom kunskap kan beställare av brandskydd kravställa att byggnaden även ska ha ett hållbart brandskydd. Beställarkompetensen i byggbranschen måste förbättras.
Ville Bexander, brandingenjör och expert, Brandskyddsföreningen
Publicerades i Brandsäkert nr 3, 2022
Vill du prenumerera? Läs mer här >
Publicerad: 2022-06-21
