/ Tidningen Brandsäkert / Arkiv / ”Det behövs bättre kunskap och regler”

”Det behövs bättre kunskap och regler”

Parkerade elsparkcyklar och en bild på Fredrik Bjellder
På bara ett par år har elsparkcyklarna blivit en bekant syn i många svenska storstäder. Men regelverken har inte hängt med i utvecklingen, menar Fredrik Bjellder på Voi. Foto t.v: nrqemi / Shutterstock.com

Sedan elsparkcykelföretaget Voi startades för två år sedan har utvecklingen av både produkten och marknaden gått snabbt framåt – så snabbt att de har fått göra egna regeltolkningar och prova sig fram när det gäller brandsäkerheten.

Sommaren 2018 grundades Voi i Stockholm och blev därmed det första europeiska företaget att hyra ut elsparkcyklar med hjälp av en app. I appen kan användaren se på en karta var närmaste elsparkcykel finns, låsa upp den och sedan färdas genom staden med en maxhastighet på 20 kilometer i timmen. Snart gav sig fler aktörer in på marknaden och i dag är elsparkcyklar en vanlig syn i många svenska städer.

I takt med elsparkcyklarnas ökade popularitet har de också blivit allt mer omdebatterade, främst på grund av hur de körs och parkeras, och röster har höjts om att trafikreglerna för dem bör skärpas. En fråga som inte fått lika stor uppmärksamhet är hur elsparkcyklarnas batterier ska hanteras och laddas för att undvika bränder och andra olyckor.

– Precis som med andra elprodukter är det viktigt att laddningen sker på ett säkert sätt, men i dag finns det tyvärr inga regler eller rekommendationer som är anpassade för vår typ av verksamhet, säger Fredrik Bjellder, Vice President Operations på Voi.

Snabb utveckling

Elsparkcyklar drivs av litiumjonbatterier och utvecklingen av dem går snabbt framåt. Voi har ett nära samarbete med den kinesiska tillverkaren Ninebot och kravställer mot dem för att få så livskraftiga och säkra batterier som möjligt, berättar Fredrik Bjellder.

– De battericeller som vi använder i Stockholm är de senaste som går att få tag på i dagsläget. De är solida, med fyllda hålrum och ett aluminiumhölje som gör att du kan tappa dem från en meters höjd utan att de påverkas.

När Voi startades för drygt två år sedan var batterierna inte utbytbara, utan hela elsparkcykeln var tvungen att flyttas till laddningsplatsen.

– De första månaderna hade Voi ett koncept som innebar att privatpersoner, plockade upp de som behövde laddas och laddade dem i sina bostäder – vilket inte var den bästa lösningen ur brandsäkerhetssynpunkt. Men sedan ett och ett halvt år tillbaka använder vi tredjepartsföretag som hämtar batterierna och kör dem till oss för laddning, säger Fredrik Bjellder.

Olika bud om släckare

Tredjepartsföretagen som Voi anlitar i dag är budfirmor med ellådcyklar och mindre skåpbilar. I början av arbetspasset hämtar de fulladdade batterier hos Voi, sedan ser de i en app vilka elsparkcyklar som har slut på batteri och åker runt i staden för att byta ut dem. I slutet av dagen tar de med sig de tomma batterierna tillbaka till Voi.

– ADR-reglerna för transport av farligt gods är svåra att tillämpa för oss, bland annat eftersom de är anpassade för betydligt längre transporter. Vi får göra egna tolkningar av lagen och i det här fallet har vår bransch en slags indirekt överenskommelse. Den innebär att vi lutar oss mot ett undantag i reglerna som gäller om man transporterar max 333 kilo, berättar Fredrik Bjellder, och fortsätter:

– Alternativet är att utbilda budpersonalen och utrusta varje cykel och bil med brandsläckare, men då kommer nästa fråga: Vilken sorts släckare ska vi ha? Vi har varit i kontakt med flera olika aktörer på brandskyddsområdet och några rekommenderar vatten, vissa säger skum och andra säger litiumsläckare. Det är tydligt att det behövs bättre kunskap och regler.

Säkerheten är A och O

I Stockholm har Voi cirka 2 000 elsparkcyklar och upp emot 200 batterier kan behöva laddas samtidigt. Laddningen sker i en separat del av Vois verkstadslokal, där ett 30-tal personer arbetar med reparation och underhåll av elsparkcyklarna.

– Vi har ett hyllsystem med fasta installationer av laddare, sex stycken per hyllmeter. För att avgränsa batterierna ytterligare från varandra testar vi just nu att lägga vermikulit mellan dem. Vi tittar också på om vi ska avgränsa delen där laddningen sker så att den blir en egen brandcell, säger Fredrik Bjellder.

Lokalen är fylld med både skumsläckare, litiumsläckare och oljefat med vatten för att eventuella bränder ska kunna släckas.

– Säkerheten för personalen är a och o, de ska bara försöka släcka om de bedömer att det kan göras på ett säkert sätt. Vi har haft några brandincidenter, framför allt i början när batterierna inte var löstagbara. En sen kväll orsakade en prototypskoter på laddning en brand på vårt kontor, men i övrigt har vi lyckats förhindra större incidenter genom att släcka innan den termiska rusningen sker. Våra erfarenheter gör att vi ofta har mer kunskap än de aktörer vi kontaktar för att be om råd.

Voi finns i fler än 30 städer i sju europeiska länder och Fredrik Bjellder berättar att avsaknaden av regler och rekommendationer är genomgående när det gäller både trafiken och batterierna.

– Det känns som att alla väntar på att någon annan ska ta tag i frågan. Förhoppningsvis tar man fram EU-gemensamma regler framöver och det välkomnar vi verkligen.

Text: Josefin Svenberg
Publicerades i Brandsäkert nr 4, 2020
Vill du prenumerera? Läs mer här >


Publicerad: 2020-10-06

Se även