/ Tidningen BrandSäkert / Artiklar / Brandskydd under brinnande pandemi

Brandskydd under brinnande pandemi

Det goda samarbetet mellan olika discipliner och aktörer beskrivs som en av nycklarna till att man lyckades bygga om mässan till ett sjukhus på knappt tre veckor. Foto: Björn Lindahl, Aftonbladet

Under våren 2020 byggdes Stockholmsmässan i Älvsjö om för att kunna ta emot patienter med covid-19. Som vid alla byggen var brandskyddet viktigt, men här var förhållandena extrema och kreativa lösningar krävdes.

Mars 2020. Sverige har fått sina första dödsfall i covid-19 och smittan sprider sig snabbt. Stockholm rapporterar många fall och regionen, som är ansvarig för sjukvården, är inte säkra på att de har tillräckligt med vårdplatser. Då tas beslutet att göra om Stockholmsmässan, som vanligtvis är full av mässbesökare, till ett sjukhus. Tillsammans med Försvarsmakten startade regionen arbetet och många olika entreprenörer skulle jobba med projektet. Enligt Stockholmsmässan jobbade bara från deras sida 200 personer med att bygga om lokalerna.

Olga Nilsson är brandingenjör på Locum, som bygger och förvaltar Region Stockholms vårdfastigheter. Hon var ansvarig för att sjukhuset fick ett fungerande brandskydd.

– I början handlade det mycket om att sätta ramarna för vårt arbete. Det var fler patienter i varje brandcell än vad vi var vana vid, så jag jobbade främst med huvudstrategierna för utrymningar och brandavskiljningar ifall något skulle hända. Mycket handlade om vilken risknivå som var acceptabel, säger hon.

Snabb uppskalning

Förhållanden för det här projektet var extrema. På kort tid skulle lokalerna göras om och vara redo att ta emot patienter i behov av intensivvård, vilket innebär att patienterna ligger i respirator och är svåra att förflytta vid en brand.

Emil Egeltoft, brandskyddskonsult på Brandskyddslaget, läste en artikel om det nya sjukhuset och kontaktade Locums säkerhetschef för att höra om de behövde någon hjälp. När projektet började växa, från ett mindre projekt till de 550 platser som till slut förbereddes, hörde Olga Nilsson av sig till honom.

– Det var ett ganska annorlunda projekt. Normalt har vi månader på oss att jobba med den här typen av lösningar, här handlade det om dagar. Vi skalade upp organisationen internt hos oss och jag blev länken som var på plats, säger Emil Egeltoft.

Brandskydd-under-brinnande-pandemi-bild-2.png
Mässhallen delades upp i moduler med tio sjukhussängar i varje modul. Foto: Björn Lindahl, Aftonbladet

Undantag från regler

När det kommer till brandskyddet omfattades fältsjukhuset av förordningen om undantag från plan- och byggregler för tillfälliga vårdbyggnader till följd av covid-19. Men de anpassningar och avsteg som gjordes fick inte medföra en oacceptabel risk för människors hälsa och säkerhet. Sjukhuset skulle också leva upp till lagen om skydd mot olyckor, LSO, och arbetsmiljölagen.

– Jag tycker att samarbetet fungerade otroligt bra mellan alla discipliner som var inblandade. De krav vi var tvungna att efterleva hjälptes vi åt att lösa, säger Olga Nilsson och fortsätter:

– Från början monterades till exempel el-centraler direkt på modulväggarna, där vi ville få in en platta bakom. Nästa gång jag gick förbi, under samma dag som vi påpekat problemet, satt det plattor bakom alla el-centraler. Det fanns en väldigt stark vilja att lösa alla utmaningar.

Utbildade brandvakter

En anledning till att samarbetet fungerade bra var att alla var på plats och tre gånger om dagen deltog alla discipliner i ett möte där man enkelt kunde lyfta problem. Tidigt formulerades målet för brandskyddet: att kritiska förhållanden inte skulle kunna uppstå även om en släckinsats misslyckats och att alla patienterna inte skulle behöva utrymmas vid en brand.

Då patienterna skulle vara uppdelade i moduler med tio sängar i varje modul, gällde det att hålla avstånd mellan modulerna för att en brand inte skulle kunna sprida sig samt sätta upp sektionsväggar mellan grupper av moduler. För att en allvarlig brand inte skulle kunna uppstå fattade de snart beslutet att alltid ha två brandvakter på plats för att kunna släcka eventuella bränder snabbt.

– Vi utbildade också brandvakterna för att själva kunna göra brandronder. De kunde gå igenom varje modul varje timme för att se att inga nya risker uppstått, säger Emil Egeltoft.

Om en släckinsats ändå misslyckades skulle patienterna kunna flyttas till en annan del av lokalen. För att göra det möjligt delades lokalen in i rörsektioner, med mellan 8 och 16 moduler i varje sektion. Ofta gick det att lösa med befintliga väggar för mässan men vid en sektion gjordes en speciallösning med ett stort stycke brandtyg.

– När det var färdigt såg det ut som en jättestor vägg av aluminiumfolie. Det handlade om problemlösning på hög nivå från de som levererade den. I vanliga fall jobbar de med mindre delar som används under byggtid. Nu blev allt väldigt uppskalat, när de skulle täcka en hel mässhall, säger Olga Nilsson.

Brandskydd-under-brinnande-pandemi-bild-1.png
Ibland krävdes speciallösningar – som det här ovanligt stora stycket brandtyg. Foto: Björn Lindahl, Aftonbladet

Cellplast i väggarna

Ett annat område man var tvungen att tänka kring var kommunikationen. Det var nya lokaler för alla inblandade och informationen behövde vara tydlig om vad som händer ifall en brand uppstår. Lösningen här blev affischer med bildsatt information som sattes upp där alla passerade.

– Det viktiga är att alla får information om hur det ska fungera. Ofta har de inte tid att ta in långa dokument utan vi fick jobba med att paketera det här på ett bra sätt. Där blev de här planscherna väldigt viktiga, säger Emil Egeltoft.

Under arbetet dök även nya utmaningar upp. Väggarna som användes för att bygga modulerna var Stockholmsmässans egna och insidan bestod av cellplast. I vanliga fall ingen fara, då mässhallen går snabbt att evakuera vid en brand, men nu när patienter i respirator skulle in kunde väggarna brinna så länge att elden kunde sprida sig.

– Det var inte ett alternativ att byta ut de här väggarna. De hade redan börjat skruva upp saker på väggarna och vi var under extrem tidspress så att vi fick hitta andra lösningsalternativ. Vi försökte minska risken för uppkomst av brand och den ändå inträffade gällde det att se till att det fanns möjlighet att begränsa den. Exempel på åtgärder som vidtogs var att stänga av elen till moduler som inte användes och sätta lock på alla soptunnor, säger Olga Nilsson.

Brandskydd-under-brinnande-pandemi-bild-3.png
Syrgastankar installerades utanför mässhallen, eftersom i princip alla patienter som vårdas för covid-19 behöver syrgasbehandling. Foto: Björn Lindahl, Aftonbladet

Inte testat i praktiken

I slutändan lyckades de få till ett brandskydd som var acceptabelt och som möjliggjorde en effektiv insats från räddningstjänsten vid en eventuell brand. Hur det till slut fungerade i praktiken fick vi aldrig veta, då sjukhuset inte behövdes tas i bruk utan avvecklades under sommaren.

– Den primära känslan är att jag är tacksam att det inte behövdes tas i drift då coronasituationen inte blev så illa som det före spåddes ett tag, men jag är ingenjör och om jag då byggt något vill jag gärna se hur det fungerar i praktiken. Det roligaste med mitt jobb är att när ett projekt är färdigt se vilka lösningar som funkar och vilka som kan utvecklas. Det är så vi blir bättre, säger Olga Nilsson.

– Om jag fick bygga fältsjukhuset igen kanske jag skulle tänka mer på vilka material vi använde, och kanske byta ut dem mot brandduk eller liknande, men jag tycker ändå att det blev väldigt bra. Det var tur att det inte behövde användas men det hade varit intressant att se vilka praktiska utmaningar som hade uppstått och hur vi kunde komplettera brandskyddet, säger Emil Egeltoft.

Brandskydd-under-brinnande-pandemi-Olga.png
    Olga Nilsson
Brandskydd-under-brinnande-pandemi-Emil.png
     Emil Egeltoft

Text: Rickard Lindholm
Publicerades i Brandsäkert nr 1, 2021
Vill du prenumerera? Läs mer här >


Publicerad: 2021-02-19