Följ med på Göteborgsoperans årliga utrymningsövning där publiken spelar en viktig roll och gör det möjligt att upptäcka brister som annars kanske inte skulle ha upptäckts.
Onsdag den 19 september 2018
17.01 Genomgång
Vid ett litet bord på en balkong i operahusets stora foajé står ett 20-tal personer och sorterar varselvästar och kollar batterierna i små ficklampor. De är alla propert klädda i svart dräkt och kostym, herrarna med himmelsblå slips, och det ser knappast ut som om varselväst skulle ingå i arbetsbeskrivningen. Men skenet bedrar. Det här är Göteborgsoperans foajévärdar och ikväll spelar de och deras västar en mycket viktig roll.
För tre år sedan tog nämligen operans brandskyddsledare Johan Nilsson, tillsammans med husets ledning, beslutet att minst en gång per år göra en utrymningsövning med fullsatt salong.
– Vi övar torrt med våra värdar fyra gånger per år och det är självklart viktigt och bra i sig, men det är svårt att hitta brister när man övar utan publik. Och med tanke på att vi har 300 000 besökare varje år kan vi inte nöja oss med att tro att våra rutiner fungerar. För publikens säkerhet måste vi veta.
Första gången en utrymningsövning med full salong gjordes upptäcktes också flera brister. Det saknades till exempel räcken i trapporna vid publikens utrymningsväg vilket gjorde att flera äldre personer hade svårt att ta sig ut. Det visade sig också att återsamlingsplatsen, operans vackra trädäck precis vid kanten av Göta Älv, var alldeles för hal och osäker för att kunna hantera så många människor. Och att värdarna, de som ska ta hand om publiken och visa dem vägen ut, inte syntes ordentligt i sin propra klädsel.
– Allt det här var så enkelt att fixa när vi väl upptäckte det. Efter en vecka hade vi räcken på plats, nyköpta västar och små ficklampor. Men vi hade aldrig märkt det om vi inte hade övat med publik.
Och nu är det alltså dags igen. I kväll klockan 19 går ridån upp för det förberedande genrepet för säsongens storsatsning Ringaren i Notre Dame, och precis när första akten slutar och publiken ändå ska ut, kommer brandlarmet att gå. Då öppnar värdarna dörrarna, iklädda sina västar för att leda publiken ut och samtidigt se till att alla får den information och hjälp de behöver.
– För att gästerna ska få en trygg och säker utrymning är det viktigt att personalen vet exakt vad de ska göra, säger Johan Nilsson. Det ska sitta i ryggmärgen och har de övat med publik minskar risken för stresspåslag om vi någon gång måste utrymma på riktigt.
Daniel Olmarker, arbetsledare för Göteborgsoperans foajévärdar, samlar det 20-tal värdar som jobbar ikväll. Tillsammans går de igenom vilka stationer de ska bemanna och diskuterar olika frågor som dyker upp.
– Salongen är nästan fullsatt vilket betyder att vi har 1 100 personer som ska ta sig ut på ett smidigt sätt, säger Daniel Olmarker. Passa också på att träna på att ge dem den information de behöver och att visa dem vart de ska och inte ska ta vägen.
17.34 Affischering
Daniel Olmarker har skrivit ut en stor hög med informationsblad som berättar att operan i kväll kommer att genomföra en utrymningsövning. Foajévärden Anna-Lena Fransson sätter upp informationsbladen över hela foajén så att ingen besökare ska behöva undra vad som händer när larmet går.
– Vi vill öva, men vi vill inte skrämma vår publik, förklarar Johan Nilsson.
Och hittills har man i princip bara fått positiv respons från besökarna.
– De är tacksamma för att vi övar och många tycker också att det är intressant att få testa hur de själva reagerar i en sådan här situation.
18.02 Träning på stora scenen
Vid de flesta av operans föreställningar sitter publiken bara i salongen, men under Ringaren i Notre Dame sitter ett trettiotal åskådare uppe på scenen. Iklädda gråa kåpor dubblerar de som statister och föreställer besökare i det mäktiga Notre Dame. Det innebär nya utmaningar när det gäller utrymning eftersom personer på scenen inte kan utrymma samma väg som den övriga publiken. Men hur hittar man ut genom den labyrint som är bakom ridån om man aldrig har varit där förut?
– Ni måste vara extra tydliga med vart de ska gå, påpekar Daniel Olmarker. Säg inte bara ”nu går vi ut” utan säg ”nu följer ni med mig den här vägen”.
18.23 Snart dags för föreställning
Publiken har börjat fylla foajén när Daniel Olmarker och scenvärdarna kommer tillbaka från sin genomgång. Daniel tittar på besökarna och konstaterar att snart får vi svaret på hur utrymningen kommer att fungera i år och inte minst vilka brister som kommer att upptäckas.
– Jag har jobbat här i sjutton år och att vi nu har börjat göra de här övningarna med publik känns jättebra. Det är ju först då som vi upptäcker vad vi måste förbättra.
20.23 Larmet går
I samma sekund som den sista tonen i första akten har klingat ut går brandlarmet. Först drunknar det i de kraftiga applåder som möter sångarna, men så fort jublet har lagt sig hörs larmet tydligt. Ett talat utrymningsmeddelande följer och publiken reser sig lugnt och stilla och börjar gå mot nödutgångarna. Ut på balkonger, ner genom kulvertar, ut på kajkanten och runt huset i en strid ström mot återsamlingsplatsen på framsidan. Värdarna i sina gula västar står på pass vid entrén och bara några minuter efter det att den sista personen har gått ut öppnas dörrarna igen. Övningen har gått utan dramatik, pausen fortsätter som vanligt och publiken minglar runt med sina vinglas i väntan på andra akten.
Tisdag den 25 september
Reflektion
En vecka senare har Johan Nilsson hunnit analysera övningen och är nöjd med resultatet.
– Utrymningstiden var 5,40 minuter och det är jag nöjd med, men inte så nöjd att jag kommer att sluta leta efter möjliga förbättringar, både byggnadstekniska och organisatoriska.
Denna gång upptäcktes till exempel att ett dörrparti inte fungerade exemplariskt och därför måste byggas om. Dessutom uppstod en viss flaskhals utanför huvudentrén som ska åtgärdas med en extra resurs i utrymningsorganisationen. Johan Nilsson kan bara rekommendera fler publika miljöer att göra utrymningsövningar med gäster.
– Det är klart att man kan känna sig rädd för att det är en stor apparat, men ofta går det bra bara man är förberedd. Dessutom finns det ju hjälp att få, till exempel från konsultfirmor, eller så får man besöka oss och se hur vi gör. Det viktiga är att hela tiden fortsätta utveckla brandsäkerheten för publikens skull.
Text: Karin Aase
Publicerades i Brandsäkert nr 6, 2018.
Vill du prenumerera? Läs mer här >
Publicerad: 2018-12-11
