/ Nyheter / Sveriges första kvinnliga heltidsbrandman om att rädda det som betyder mest

Sveriges första kvinnliga heltidsbrandman om att rädda det som betyder mest

Restvärdeledare med ryggen mot kameran dokumenterar något från skadeplats i villakvarter, kombinerat med porträttfoto på Anna Henningsson, Sveriges första kvinnliga heltidsbrandman

Anna Henningsson var Sveriges första kvinnliga heltidsbrandman och blev senare även landets första kvinnliga restvärdeledare. Med 36 år i yrket vet hon hur de första besluten på en skadeplats kan påverka vad som går att rädda. Och att en liten hamster ibland kan betyda mer än allt annat.

Att kliva in på en olycksplats kräver snabba beslut, ordning och tydliga prioriteringar. Som räddningschef på Räddningstjänsten Östra Blekinge och tidigare erfarenhet som restvärdeledare ser Anna Henningsson hur den akuta räddningsinsatsen och det efterföljande restvärdearbetet hänger ihop. Att behärska båda rollerna gör stor skillnad i det skarpa läget.

– De första inriktningsbesluten man tar som räddningsledare är jätteviktiga, berättar Anna. Släpper jag ett hus för att det är bortom all räddning och låter det brinna upp, då har jag förstört möjligheten till ett gott restvärdearbete. Vi vill av tradition släcka och ställa allt till rätta. Samtidigt kan vi förstöra mer än vi räddar om vi börjar spola massor av vatten utan att lyckas. Man måste ha två tankar i huvudet samtidigt och tänka på både räddnings- och restvärdeinsatsen. Det lägger grunden direkt.

En liten hamster mitt i all förödelse

När räddningsstyrkan är på plats skiljer sig prioriteringarna beroende på var det brinner. På ett företag gäller det ofta känslig utrustning, servrar eller bokföring. I ett hus där någon bor är logiken en annan.

– I någons hem är det oftast saker med affektionsvärde man vill försöka hitta. En billig bokhylla är ganska enkel att ersätta, medan udda möbler, konst eller foton är svårare, säger Anna.

Ett minne från Annas karriär visar det personliga värdet tydligt. Åskan hade slagit ner i ett radhus utanför Örebro och det brann för fullt. Räddningsstyrkan förstod tidigt att huset skulle bli totalförstört. I rollen som räddningsledare tog Anna emot hjälp från åskådare för att bärga lösöre från bottenvåningen. Samtidigt arbetade brandmännen på övervåningen.

Mitt i röken och förödelsen hittade de en hamsterbur.

– I den låg en liten blöt ulltott, berättar Anna. Den var sotig och pälsen spretade åt alla håll. Vi fick upp den lilla bollen och ambulanspersonalen blåste syrgas på honom tills han kvicknade till.

Kort därefter kom familjen med barn i 6–8-årsåldern hem, och såg sitt hus brinna upp.  

– De blev överlyckliga över att hamstern Gizmo levde. I medierapporteringen dagen efter stod det ingenting om att vi räddat massor av lösöre. Hamstern hamnade på löpsedlarna.

Historien om Gizmo använde Anna i många år när hon föreläste för polisaspiranter om samverkan och rättsligt stöd på skadeplats. Under en före läsningfick berättelsen en oväntad upplösning.

– En av tjejerna bland aspiranterna räckte upp handen och sa: ”Det var min hamster!” Hon hade vuxit upp och blivit polis. Det var nästan så man började gråta. Hon kunde berätta hur mycket den där lilla hamstern betydde i all bedrövelse. Gizmo levde ett helt år till efter branden, berättar Anna.

Avlastning, överlämning och omhändertagande

Brandskyddsföreningen Restvärderäddning (RVR) kopplas in som länken mellan den akuta skadan och återuppbyggnaden. Eftersom bränder och olyckor snabbt får stora konsekvenser för människor, egendom och miljö påbörjas arbetet i direkt anslutning till räddningsinsatsen. Genom avtal utför räddningstjänsten det första akuta restvärdearbetet på plats, medan specialutbildade restvärdeledare tar över ansvaret vid större skador.

Anna betonar vikten av nära samverkan på skadeplatsen. Är hon på plats med räddningstjänsten så vill hon gärna gå ett varv med restvär-deledaren så att de har en gemensam bild av läget.

– Vi på räddningstjänsten har utrustning med oss och kan vara be-hjälpliga med snabba åtgärder. Det kan handla om att bre ut plast för att förhindra att läckande vatten förstör golv och möbler ytterligare.

Därefter samlas de drabbade tillsammans med både räddningsledare och restvärdeledare, innan räddningsstyrkan lämnar skadeplatsen.

– Den största avlastningen för oss inom räddningstjänsten är restvärdeledarens omhändertagande av de drabbade. Att det kommer någon som ger dem svar på deras frågor och ser till att de får tak över huvudet. De får hjälp att handla de mest nöd-vändiga kläderna. Det ger en enorm trygghet och frigör utrymme för oss att fokusera på det akuta arbetet, avslutar Anna.


Publicerad: 2026-10-28

×