När en olycka inträffar kan den som är närmast göra den allra största skillnaden. Genom konceptet Civil insatsperson (CIP) får räddningstjänsten ett ovärderligt komplement, samtidigt som frivilliga medborgare får kunskapen och tryggheten att hjälpa när det väl gäller.
Inom räddningstjänsten pågår ett ständigt arbete med att utveckla verksamheten för att möta framtidens utmaningar och korta insatstiderna vid olyckor. Som en viktig förstärkning i detta arbete har konceptet Civil insatsperson (CIP) vuxit fram, ett nationellt initiativ av Brandskyddsföreningen som bygger på principen att privatpersoner kan göra en första insats innan räddningstjänsten hunnit fram. De frivilliga utbildas, utrustas och utlarmas via en app i samverkan med SOS Alarm, vilket skapar en stark lokal beredskap i vardagen.
Södra Dalarna var tidiga med att satsa på intiativet; 2024 utbildades de första instruktörerna och året efter kom utbildningen av de lokala CIP:arna igång på allvar. För Robin Holm, insatsledare samt chef för RIB-organisationen, var det ett självklart beslut att engagera sig.
– En del i min tjänst är att utveckla räddningstjänsten för framtiden. Det är många i samhället som inte har full koll på oss, och vi behövde hitta nya mötesplatser. CIP kändes som ett perfekt steg för att sänka trösklarna, öka kontakten med allmänheten och få fler att få upp ögonen för vår verksamhet, säger han.
En värdefull krydda i systemet
Robin betonar att civila insatspersoner inte ersätter den ordinarie blåljusverksamheten, utan fungerar som ett flexibelt och snabbt komplement. Han drar paralleller till systemet med SMS-livräddare.
– Man kan inte schemalägga eller räkna med att en CIP kommer, eftersom det bygger på frivillighet. Men när de väl gör det så får vi en utbildad och utrustad person på plats som är redo och villig att göra en insats. De är liksom kryddan till organisationen, ett fantastiskt komplement.
Stephan, som är engagerad som CIP:are i Älvdalens kommun, delar den bilden och beskriver uppdraget som ett flexibelt men väl förberett åtagande.
– Det är lite som att man har jour hela tiden, men med den stora friheten att man alltid kan tacka nej om man inte har möjlighet eller rätt förutsättningar just då. Skillnaden mot att bara vara en förbipasserande privatperson är att man som CIP:are har en rejäl utbildning och utrustning i ryggen. Det gör att man känner sig betydligt lugnare och tryggare i att faktiskt kunna hjälpa till på rätt sätt på en olycksplats, förklarar Stephan.
De konkreta nyttorna på en skadeplats är många. Genom att en CIP:are snabbt kan påbörja inledande åtgärder, som att tömma en pulversläckare eller påbörja första hjälpen, dämpas ofta konsekvenserna av olyckan innan räddningstjänsten hinner fram.
– Tömmer de en släckare så köper de oss tid, förklarar Robin. Dessutom kan de ge oss värdefull information när vi kommer till platsen, till exempel genom att bara bekräfta att det brinner för fullt. De bidrar också med ovärderlig lokalkännedom, som att peka ut var närmaste vattenkälla finns.
Mjuka värden och starkt samarbete
Men det är inte bara de rent fysiska, skademinskande åtgärderna som räddningstjänsten sätter värde på. Det handlar också om de medmänskliga och mjuka kompetenser som de frivilliga bär med sig. Robin minns ett larm i ett trapphus där en äldre man var mycket uppskakad, vilket gjorde det svårt för räddningstjänsten att kommunicera och evakuera säkert.
– En av de civila insatspersonerna på plats berättade att han arbetat inom äldrevården och erbjöd sig att prata med mannen. Tack vare hans bemötande kom mannen ut frivilligt. Kunskap behöver inte alltid handla om slangutläggning eller rökdykning; den här typen av medmänsklig kompetens hjälper oss enormt mycket på plats också.
Att samarbetet och respekten mellan professionen och de frivilliga går åt båda hållen är tydligt. Stephan upplever att räddningstjänsten möter de civila krafterna med ett fantastiskt gensvar ute på skadeplatserna.
– Räddningstjänsten tar emot oss jättebra. Efter en svårare trafikolycka där jag varit med och hjälpt till med trafikdirigering, kom brandbefälen fram till mig när de packade ihop. De bjöd direkt ner mig till stationen på en efterföljande briefing över en kaffe och macka för att prata igenom händelsen. Det är ingenting de måste göra, men det visar verkligen hur mycket de värdesätter och inkluderar oss, berättar Stephan.
En uppmaning till framtiden
För räddningstjänsten i Södra Dalarna är målet tydligt: konceptet behöver fortsätta växa och implementeras nationellt av ännu fler organisationer. Det skapar inte bara ett tryggare lokalsamhälle, utan fungerar även som en välkommen öppning för medborgare att närma sig räddningstjänsten.
Till de privatpersoner som funderar på att engagera sig har Robin ett tydligt budskap:
– Man ska inte vara rädd för att prova. Det handlar om att skapa en känsla av meningsfullhet och att vilja bidra till sitt närområde. Jag hoppas att både fler räddningstjänster och medborgare hakar på.
Stephan instämmer och ser det egna engagemanget i ett större, viktigt samhällsperspektiv:
– Utbildning och kunskap är aldrig tungt att ha med sig. Oavsett om det handlar om att kunna rädda liv vid ett hjärtstopp eller att snabbt kunna stoppa en stor blödning, så är det en lokal beredskap som hela samhället vinner på att fler bär med sig i sin vardag, avslutar han.
Publicerad: 2026-06-03
