Mikaels första Vätternrunda fick ett tvärt slut i en uppförsbacke utanför Jönköping. Hans hjärta stannade och han föll ihop på vägen. Tur i oturen var att Mikaela Näslund cyklade precis bakom. Som sjuksköterska och engagerad Civil insatsperson (CIP) tog hon direkt befälet på platsen och startade den livsavgörande hjärt-lungräddningen.
Det var mitt i natten när 49-årige Mikael Wallsten och hans cykelkamrater rullade ut från Motala för att köra Vätternrundan. Det var hans allra första gång och nerverna fanns där.
– Vi var nio stycken som skulle cykla och de flesta hade kört flera gånger tidigare. Jag var lite nervös, men vi drog iväg, berättar Mikael.
Men ganska snart kände han att något inte stämde.
– Redan efter tre mil kände jag att det var riktigt jobbigt. Det var motvind, jag hamnade ofta sist och orkade inte riktigt i backarna. Jag tänkte att det nog bara var en dålig dag.
Kollapsen i Trånghallabacken
När gänget nådde den tunga Trånghallabacken utanför Jönköping var krafterna helt slut. Sällskapet trampade på uppför backen, men Mikael blev kvar längre bak. Hans kamrat Thomas låg bakom honom, lade en hand på hans rygg och försökte peppa.
– Jag kände att jag nästan inte fick någon fart eller kraft över huvud taget. "Det går inte Thomas", sa jag. Sen blev jag jättesnurrig och sa tydligen "nu dör jag", och sen blev allt svart.
Mikael kollapsade och föll hårt i marken. Hans hjärta hade stannat.
Mikael blev liggande med hjälmen fast i styret medan vännen Thomas trixade för att få loss honom. Men rådiga människor var redan på väg. Precis bakom kom sjuksköterskan Mikaela Näslund cyklande tillsammans med sin man Björn, som är läkare. Mikaela är engagerad som Civil insatsperson (CIP) och hade sett hur Mikael var helt grå i ansiktet även innan han föll ihop.
– Jag ropade direkt: "Hjärtstopp, påbörja HLR!". Jag minns inte att jag ställde ifrån mig cykeln, jag bara kastade mig fram. När de fick loss honom från styret och lade ner honom på marken började jag med bröstkompressioner direkt, berättar Mikaela.
Larmet gick och livräddningen startade
Inom trettio sekunder efter fallet var livräddningsarbetet igång. Björn tog hand om luftvägarna och tillsammans med Thomas gav de inblåsningar medan Mikaela pumpade.
För att få reda på vem Mikael var, och om han hade några kända sjukdomar, bad Mikaela om hjälp att få av lappen där cyklister skriver sin hälsoinformation. När fler personer stannade klev hon in i rollen att samordna hela skadeplatsen.
– När det kom mer folk tog jag ledningen. Jag fördelade arbetet – vem som skulle göra nästa omgång kompressioner, och hur andra cyklister skulle dirigeras om. Björn såg till att kompressionerna höll rätt kvalitet och tempo, samtidigt som allmänhet och annan sjukvårdspersonal anslöt och hjälpte till, säger Mikaela.
Efter drygt åtta minuter anlände räddningstjänsten med defibrillator och syrgas. Den första stöten gav inte önskad effekt, men precis innan andra stöten skulle ges, vaknade Mikael till och försökte sätta sig upp. Det visade sig senare att det var en hjärtinfarkt som orsakat hjärtstoppet.
– När jag vaknade låg jag på gatan och hade jätteont i bröstet. Jag ville sätta mig upp för att få luft, men fick inte. För mig kändes det som att jag varit borta i några sekunder, men de förklarade att jag haft ett hjärtstopp. Det var otroligt svårt att ta in, säger Mikael.
I ambulansen på väg till sjukhuset kom chocken och tårarna.
– Jag låg bara och grät och tänkte på min familj. Jag tänkte "fortsätt slå nu, hjärtat", säger Mikael.
För Mikaela och Björn blev fortsättningen på loppet ganska surrealistisk. Efter
överlämningen till ambulansen satte de sig på cyklarna igen och körde vidare mot Motala.
– Vi pratade igenom vad vi hade gjort och vad som hade hänt. Att han överlevde utan men gör mig otroligt glad och berörd. Det är anledningen till att man utbildat sig till sjuksköterska, att få hjälpa någon när det väl gäller, säger Mikaela.
Utbildad, utrustad och utlarmad
CIP är ett nationellt initiativ som drivs av Brandskyddsföreningen. Tanken är enkel: vanliga människor med rätt kunskap och utrustning ska kunna göra en avgörande insats innan räddningstjänst och ambulans når fram.
Civila insatspersoner utbildas i samverkan med räddningstjänsten, får anpassad utrustning och larmas via en app i mobilen när något händer i närområdet.
CIP-utbildningen omfattar bland annat:
- Grundläggande brandkunskap och släckning
- Livräddning, HLR och första hjälpen
- Samverkan på skadeplats och lägesrapportering
– Utbildningen är byggd på en grundläggande nivå för att alla ska klara av den.
Det handlar mycket om att bygga självförtroende så att man faktiskt vågar agera. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något, och de där första insatserna kan rädda liv, säger Mikaela.
Att hjälp sattes in så oerhört snabbt räddade Mikaels liv. I dag mår han bra och har återhämtat sig utan bestående men eller minnesproblem.
– Det som berört mig mest efteråt är att så många människor slängde sina cyklar och sprang fram för att hjälpa en medmänniska, helt utan att tveka, säger Mikael.
Mikael ville efteråt uttrycka sin stora tacksamhet till Mikaela och Björn, men från deras sida var medskicket tydligt:
– Vi sa till Mikael att han inte ska känna någon tacksamhetsskuld till oss. I stället sa vi: Pay it forward. Hjälp andra när de behöver det, gå en HLR-utbildning och uppmuntra folk i din omgivning att göra detsamma. Och det har han verkligen gjort, avslutar Mikaela.
Publicerad: 2026-10-06
