Vi har samma typ av byggprodukter i Sverige som användes vid renoveringen av Grenfell Tower i London och vi vet med säkerhet att det finns byggnadskonstruktioner även i Sverige som kan innebära fara för människors liv. Kommunerna behöver nu omprioritera sitt tillsynsarbete och börja inventera var farliga fasadkonstruktioner finns och se till att dessa åtgärdas.
Efter branden i Grenfell Tower har ett omfattande program genomförts i England för att identifiera farliga fasadkonstruktioner. Hela 294 fall har identifierats och arbeten har påbörjats för att byta ut befintliga fasadmaterial. I Sverige har en mindre enkätundersökning genomförts på frivillig väg. Undersökningen som är anonym visar att det finns minst fyra riskkonstruktioner någonstans i Sverige, men mörkertalet är enormt.
Det räcker inte att reglera byggprocessen så att det blir svårare att bygga fel i framtiden. Vi måste även ta hand om de farliga konstruktioner som redan är gjorda. Eftersom brandfarliga fasader i höga byggnader bevisligen utgör en stor risk för personsäkerheten, känns det självklart att fasaderna på höga och komplexa byggnader inventeras och förelägganden riktas mot de riskkonstruktioner som identifieras. Det är förmodligen naivt att tro att byggherrar eller fastighetsägare på eget initiativ är beredda att rätta till där det har blivit fel, med tanke på kostnaderna.
Det är naturligtvis viktigt att eventuella krav är skäliga, det vill säga att de kostnader som åtgärden förorsakar är proportionerliga till uppnådd säkerhet. Skäligt kan vara att åtgärda de konstruktioner som vi med säkerhet vet kan ge upphov till extremt snabba brandförlopp och där konsekvenserna kan bli allvarliga.
Ett sådant exempel är osprinklade publika byggnader över tre våningar där både fasadisoleringen och den väderskyddande panelen är brännbara. Underlag för bedömning finns i form av de fullskaleförsök som har utförts i England, efter branden i Grenfell Tower. I tveksamma fall får avgörandet, vad som är skäligt, ske genom rättslig prövning.
Höga byggnader i Sverige med liknande fasadmaterial som i Grenfell Tower, är exempel på när kraven i byggreglerna inte uppfylls. Byggreglerna innebär nämligen att fasadmaterial på osprinklade höga byggnader i princip ska vara obrännbara eller uppfylla kravkriterierna i en standardiserad fullskaleprovning.
Vi har goda exempel på tillsyn som har gjorts i vissa kommuner när det gäller bristfälliga konstruktioner på vindar i radhus. Inom räddningstjänsten var det känt sedan länge att radhus från framförallt 60- och 70-talen hade ett bristfälligt brandskydd avseende den avskiljande funktionen mellan bostadslägenheter. Från 80-talet skärptes byggreglerna successivt vilket inte påverkade befintliga byggnader.
Först på 2010-talet tog Uppsala Brandförsvar tag i problemen och gjorde en inventering av radhusbeståndet i kommunen och följde upp med att rikta föreläggande mot de radhusägare vars byggnader hade allvarligast brister. Vissa av dessa förelägganden överklagades i flera instanser ända till Kammarrätten. I samtliga instanser fick räddningstjänsten bifall vilket innebär att åtgärderna kan anses vara prejudicerande.
Många andra kommuner har därefter tagit intryck av det goda exemplet och riktat förelägganden mot radhus där brandskyddet brister. Här finns alltså ett viktigt arbete att göra för Sveriges kommuners byggnadsnämnder och räddningstjänster även när det gäller farliga fasadkonstruktioner. För byggnader som byggts de senaste tio åren är tillsynen främst ett uppdrag för kommunens byggnadsnämnd med stöd av Plan och bygglagen medan det för äldre byggnader handlar om tillsyn som utförs av räddningstjänsten med stöd av Lagen om skydd mot olyckor.
Vem som ska drabbas av kostnaderna är en sekundär fråga, det viktiga är att Grenfell Tower-scenariot inte inträffar i Sverige, nu när vi känner till riskerna.
Lars Brodin, Brandingenjör, Brandskyddsföreningen
Anders Bergqvist, Generalsekreterare, Brandskyddsföreningen
 |
 |
Detta är en debattartikel som publicerades i webbversionen av Dagens Samhälle 2018-02-15. Du hittar artikeln här.
