/ Om oss / Pressrum / Artiklar från BrandSäkert / ”Larmet går på Knivsta brandstation”

”Larmet går på Knivsta brandstation”

2018.12.11. Det är tredje året i rad som brandmannen Kristina Gissler och hennes kollegor sätter upp ”Larmet går på Knivsta brandstation” i vagnhallen. På en vecka har 1 400 barn sett pjäsen och lärt sig allt om brandsäkerhet.

Till vänster på scenen står en cykel med en hjälm hängande på styret, en barnflytväst dinglar från mikrofonstativet och bredvid leksaksspisen står en stol täckt med en filt. Varje sak är viktig rekvisita i brandmannen Kristina Gisslers egenhändigt skrivna pjäs ”Larmet går på Knivsta brandstation”. Allt började 2015 när hennes dåvarande chef tyckte att hon skulle sätta upp en teaterpjäs om brandsäkerhet för barn med tanke på hennes bakgrund som musikalartist.

– Vi började med att köpa in en pjäs som hade spelats i Skåne, men året därpå kände jag att jag ville skriva något eget istället. Jag ville ha med enkla olyckor och framför allt budskap om brandvarnare, brandfilt och brandsläckare. I år har jag utöver drunkning och flytväst även tagit med cykelhjälm och vikten av att ha reflex när det är mörkt eftersom jag tycker att det är bra att påminna om de sakerna också. Jag vill gärna slå hål på lite myter som att man inte behöver flytväst om det är fint väder till exempel.

Inne på scenen gör sig deltidsbrandmannen Johanna Bergström redo för en liten cykeltur. Hon sätter på sig cykelhjälmen, men knäpper inte fast den och när hon ramlar omkull flyger hjälmen av huvudet. Det går ett sus genom publiken, men Johanna Bergström reser sig snabbt upp, klagar på huvudvärk och bestämmer sig för att ta en paus och grilla korv istället. Efter en stund somnar hon framför brasan och snart börjar det brinna i gräset. När teaterröken börjar välla fram skriker barnen: Det brinner! Det brinner! Johanna Bergström frågar vem hon ska ringa och svaret blir ett rungande 112!

Sirenerna börjar tjuta och brandmannen Robin Hedenstedt kommer inrusande i full utrustning och släcker gräsbranden. Han frågar hur Johanna mår, råder henne att åka till sjukhus och påminner om att alltid ha med sig vatten när hon ska grilla för att kunna släcka en brand. Scenen avslutas med att Johanna Bergström och barnen skaldar ”112 – lätt att slå!” några gånger. En ramsa som återkommer flera gånger under föreställningen.

Riktig utrustning viktigt

Första året spelade barnskådespelare från Knivsta Kulturskola i pjäsen, men Kristina Gissler tycker att det blir bättre med riktiga brandmän.

– Det gör att vi kan visa upp utrustningen och få in moment som till exempel dörrbrytning. Jag tycker det är viktigt att barnen får se hur en brandman ser ut med rökdykarmask och annan utrustning, att de får höra brandvarnaren, se röken och att larmnumret 112 upprepas flera gånger under föreställningen. Men jag måste säga att ungarna är jätteduktiga, vi är en välutbildad kommun när det gäller brandskydd.

Samarbetet med Knivsta Kulturskola har fortsatt och deras orkester spelar en viktig roll i föreställningen. Musikeleverna får välja ut vilka låtar de vill spela och sedan skriver Kristina Gissler nya texter till dem, sånger som hon sedan framför under föreställningen. I år är det melodier som ”Var nöjd med allt som livet ger”, ”Pippi Långstrump” och Beatles ”Yellow submarine” som fått nya säkerhetsrelaterade texter.

– Nästa år är tanken att skriva en helt ny pjäs med nya sånger. Det är viktigt att vi förnyar oss eftersom många barn återkommer år efter år. Nu vänder vi oss till förskolan och elever i årskurs 1–3. Hade jag kunnat skriva för äldre barn hade jag gjort det, men jag tror att de ställer högre krav än jag kan prestera.

Under en vecka i oktober håller de fem brandmännen, inklusive Kristina Gissler, två föreställningar per dag tre dagar i sträck. Och visst gör det intryck. Johanna Bergström, som varvar jobbet som deltidsbrandman med att arbeta på förskola, berättar att barnen på hennes förskola spelade upp alla scener ur förra årets pjäs i veckor efteråt.

– De stekte köttbullar så att det blev spisbrand, ringde brandkåren och släckte bränder. Barnen har full koll och efter att ha sett pjäsen håller de förhör med föräldrarna när de blir hämtade; Har vi brandvarnare och brandfilt hemma? En del föräldrar blir lite ställda, men vi når verkligen hela vägen in i hemmen.

– Ja, jag tror att trycket på de vuxna att till exempel använda flytväst ökar när barnen är på dem. De kan inte bara nonchalera det, säger Kenneth Nyman som tycker att det är ett kul avbräck från det vanliga jobbet att få spela lite teater.

Fjärde och sista dagen spelade de för första gången också pjäsen för de 60 SFI-elever (svenska för invandrare) som finns i Knivsta kommun.

– Vi anpassade självklart föreställningen så att den blev mindre barnslig och tog även med praktiska övningar där vi visade hur man släcker ett brinnande kar med handbrandsläckare och en oljebrand i kastrull på spisen med ett lock, säger Kristina Gissler. De hängde med bra språkmässigt och kunde svara på de frågor vi ställde under föreställningen. Alla var väldigt nöjda efteråt och de kommer att följa upp det vi pratade om på kommande lektioner. Både när det gäller brandskydd, men också alla nya ord de fick lära sig som cykelhjälm, brandvarnare och så vidare.

Årets Knivstabo

”Larmet går på Knivsta brandstation” har rönt stor uppmärksamhet i hemkommunen och Kristina Gissler blev utsedd till ”Årets Knivstabo 2018” för sitt arbete med pjäsen. Förra året var SVT Uppsala på plats och filmade genrepet som sedan sändes på bästa tid i lokalnyheterna och i år har utöver BrandSäkert även P4 Uppland och Upsala Nya Tidning kommit på besök.

– Det har skrivits mycket om pjäsen i olika medier, vilket är jättebra eftersom det här är ett suveränt sätt att lära ut brandkunskap. Det ska synas vad vi gör eftersom det är ett så bra sätt att nå ut med sitt budskap och ju mer vi syns desto mer ökar intresset för att se pjäsen. I år kom till exempel alla förskolor i kommunen hit.

Barnen får lära sig hur viktigt det är att ha cykelhjälm, flytväst och reflexer, hur en brandvarnare låter och när det är dags att byta batterier, att aldrig lämna en läsplatta på laddning utan uppsikt, vart man ringer om det börjar brinna och förstås hur viktigt det är att alla har brandvarnare, brandfilt och brandsläckare hemma.

Hennes tips till andra räddningstjänster som vill göra något liknande är först och främst att hitta någon som är engagerad och driver projektet eftersom det tar en hel del tid i anspråk.

– Börja med att bestämma vilket koncept ni vill arbeta efter, vilka som ska få informationen och vilken årsgrupp ni vill nå. Glöm heller inte att göra lite research innan. Vi bjöd till exempel bara in förskolorna till en början, men märkte sedan att pjäsen faktiskt fungerade för barn upp till årskurs 3. Ju tidigare man börjar desto bättre effekt ger det och jag tror att det här är ett bra sätt att få brandkunskap att sätta sig i ryggmärgen på barnen, det blir något de alltid bär med sig.

Text: Karin Wandrell
Publicerad i BrandSäkert nr 6, 2018.